Veckans sjömansvisa #3

Albertina
text och musik: Evert Taube

Denna visa börjar med själva båtens födelse.

"Det byggdes ett skepp uti Norden,
Alberina så var det skeppets namn, pumpaläns"

Som texten förtäljer så är det ett väldigt tjusigt skepp, för det är nämligen målat i rött och gredelint. Kan ni se det framför er?
Detta vackra skepp sjösätts, men där går det inte så bra. Kanske var kaptenen för ivrig med att sega ut sitt vackra skepp, eller så hade de bara otur. Hur som helst:

"Den skutan har alla redan strandat,
hon har strandat mellan bränningar och skär, pumpaläns,
Hon är strandat må så vara, hon har strandat ingen fara,
hon har strandat mellan bränningar och skär, pumpaläns".

Rätt klantigt att bete sig så med en alldeles ny båt kan man tycka, men nu ska ni inte vara oroliga. Evert försäkrar oss ju att det är "ingen fara".
Trots detta så står det en flicka på stranden och gråter för lilla vännen sin. Huruvida hon gråter för att han ska segla sin väg eller för att det är pinsamt att han lyckats stranda på en gång förtäljer icke historien.

I vilket fall så är man rätt snabb med att bärga båten.

"Men nu så är Albertina bärgad,
hon är bärgad mellan bränningar och skär, pumpaläns,
hon är bärgad må så vara, hon är bärgad ingen fara,
hon är bärgad mellan bränningar och skär, pumpaläns."

Missförså mig rätt. Jag tycker väldigt mycket om den här sjömansvisan och den är ju en klassiker, men det måste vara en av de sämsta texterna någonsin!
Hon byggs, målas, strandar, bärgas och hela tiden är det "ingen fara". Bygger denna text på en sann historia månne? Någon som vet?
I vilket fall så är det en trallvänlig sång och den kanske inte behöver varken analyseras eller förklaras. Evert visste nog vad han skev om.
Må så vara.

Mosebacke Monarki -håll dig för skratt om du kan.

Känner du Helmer Bryd, Rigmor Mortis och Hektor Sektor? Om du gör det är du sannorlikt invånare i det minimala republiken Mosebacke monarki. Låt inte namnet lura dig. Trots att det kallas monarki så är det en republik med monarkiska inslag. Till exempel så hade man en kung. Kung Sune som tidigare var verkmästare vid AB Plastsaker och son.

Låter det förvirrande? Ingen fara, jag ska förklara.
Underbara Mosebacke Monarki är ju ett radioprogram startat av Hasse och Tage. Det kan ses som en radioverition av Grönköpings veckoblad. Man började med att ropa ut kvarteren runt mosebacke till en egen republik, som ett sverige i miniatyrformat. Sedan befolkade man landet med diverse personligheter. Varje land med självaktning behöver ju till exempel en ingenjör. Han fick heta Sven Gardin. Sedan behöver man ju en konstnär som fick namnet Salvador Dahlberg, en regissör och skådespelare som heter Nisse Pärlemo, en pastor som heter Astor Flanell, en boxare vid namn Melvin "Bobo" Slacke, en rektor lektor Hektor Sektor, nyhetsuppläsaren Manne Drevert, bankdirektör Englund - direktör i Bank of Englund, en sjuksköterska som logiskt nog heter Rigmor Mortis och, märkligt nog, en statsminister vid namn Linnea Grind. Runt dessa figurer byggdes sketcher och sånger upp.
I början var det Stig Grybe, Ulla-Carin Rydén och Birgitta Andersson med flera som medverkade.
Senare tillkom även Hans Furuhagen, Carl-Uno Sjöholm,Olle Phalin och Moltas Eriksson. Bakom pianot satt Helmer Bryd som var alias för Gunnar Svensson. Han ledde världens enda femmanna-kvartett: His eminent five quartett. De spelade allt som oftast på Mosebackes "Hilmers konditori". Ni vet, kondiset som gjorde egen konjak genom att kondensera luften därinne.

Innehållet i programmet behandlade ofta rykande aktuella händelser och inte sällan satir över vårt samhälle och kängor till våra grannländer. Norge fick ju sin släng av sleven i och med sången "Moltas Erikssons Norge-visa".

"Norge, Norge, är ett ruttet land
Norge, Norge, ett jävla rövarband".

Låter det bekant?

Första sändningen ägde rum den 6 oktober 1958 och runt 1967 blev Mosebacke Monarki även ett tv-program. Sändningarna pågick i omgångar ända till 1983.
Mycket finns att säga om denna underbara epok. Faktiskt så mycket att jag ska be om att få återkomma i ämnet, och jag finner något sätt att sammanfatta dessa genialiska påhitt.
Kanske går det, kanske inte. Jag citerar kung Sunes valspråk:

"Går det, så går det."

Dahlquistarna tog hem det!

Förra veckans opinionsundersökning om vilken den bästa sjömansvisan är är nu avslutad och här är resultatet! Både första och andraplatsen kammade Lasse Dahlquist hem medan Waldemar Dahlquist trängs på bronsplats med sin kompanjon Fred Winter.

Lasse Dahlquists genombrottslåt Jolly Bob från Aberdeen och den übergöteborgska Oh boy, oh boy, oh boy fick 40 % var av rösterna och resterande 20 % gick till Axel Öman; denna synnerligt falske blaj.

Att Lasse Dahlquist skrev fantastiska texter råder det väl inga tvivel om. Huruvida hans efternamne Waldemar håller samma höga kvalitet vad gäller diktandet vill jag låta vara osagt. Men han är en hejare på att rimma på ordet ”kavaj”! Följande radda med ord är alla hämtade från Axel Öman:

Kavaj, svaj, maj, malaj, kaj, äppelpaj, Shanghaj, blaj, haj och Paraguay!

Bra jobbat, Waldemar och grattis till tredjeplatsen!

Kai Gullmar - en schlagerdrottning.

Kvinnor är som bekant ganska underrepresenterade som schlagerkompositörer, men en av våra allra största är faktiskt Kai Gullmar, från början Gurli Maria Bergström, även kallad Gullan.

Gullan föddes den 2a april 1905 i Sundsvall men flyttade, efter mycken övertalning till sina föräldrar, till Stockholm. Hon var då 23 år gammal och hade redan gjort ett försök som revyartist för Ernst Rolf, men blev av sina föräldrar, efter att de sett en smygpremiär av revyn, förbjuden att syssla med något sådant. "Taskspeleribranchen" som hennes far kallade det, var ingen tänkbar framtid för Gullan om hon överhuvudtaget skulle få lov att flytta till Stockholm.

Hon fick då plats bakom disken i en musikaffär som, för att locka kunder, hade högtalare ut mot gatan och spelade gammofonskivor. En dag roade sig Gullan med att själv sjunga till en inspelning av I love you so much". Vem råkar gå förbi, om inte operadirigenten Nils Grevellius! Han stannar och lyssnar och finner den lite raspiga rösten förtjusande. Han går in i butiken och frågar vem vokalisten var, och Gullan kunde inte annat än medge att det var hon som sjungit.
Grevellius blir förtjust och erbjuder henne på stående fot att göra en grammofoninspelning.
Hennes debutskiva sjöngs in den 14e februari 1931 och märket på skivan var husbondens röst.

Gullan bytte i den vevan namn till Kai Gullmar som ansågs vara ett klatchigare artistnamn och gjorde många fler inspelningar, men hennes största talang var att själv komponera musik.
Den tidens populäraste artister framförde hennes melodier: Sven-Olof Sandberg, Ulla Billquist, Alice Babs, Sigurd Wallén, Edvard Persson, Nils Poppe, Karin Juel, Zarah Leander, Harry Brandelius, Åke Grönberg, Sickan Carlsson, Britta Borg och många fler.
Kai har skrivit melodier som "Swing it, magistern", "Jag har en liten melodi" och "Med dig i mina armar". Sångerna var glada och fulla av kärlek och sågs av de flesta som en viktig glädjespridare under en svår tid.
Kai Gullmar dog den 25 mars 1982 och lades till sista vilan på sin födelsedag den 2a april samma år.

Sjömansvisans 20-i-topp

Alla har vi våra egna favoriter bland sjömansvisorna, men 1998 så tyckte HKF, (Sjömansservice, Sjöfartsverket) att det var dags att fråga sjömännen själva vilka de ansåg vara de bästa sjömansvisorna. 185 aktivt seglande sjömän tillfrågades och en topp-lista blev till. Ett hundratal kända och okända låtar listades.
Resultatet talade sitt tydliga språk. 8 av de 20 visorna var skrivna av Evert Taube, som, uppenbarligen, var storfavorit i sjömanskretsar. Han lyckades knipa både första och andra-platsen.

Några överraskningar finner man också. Till exempel att låt nummer 5, Jungman Jansson av Dan Andersson på 5e plats, och Maria Maruschka av Ture Nerman som hamnade på 9e plats, blev så populära bevisar att nog kunde sjömän adoptera visor även om de inte var skrivna av riktiga sjömän. Detta har vi ju varit inne på tidigare på stofilbloggen.

Några av låtarna kan man nog ifrågasätta om de överhuvudtaget skulle kunna räknas till sjömansvisorna. Är det en sjömansvisa bara för att orden "segla" och "skuta" förekommer, som i "Vem kan segla förutan vind?" som hamnade på 19e plats eller "Så läge skutan kan gå" på 8e plats. Personligen tycker jag inte det, men det får lov att passera.
Att sedan "Sailing" kvalade in på listan över sjömansvisor (på 20e plats) behöver vi kanske inte fästa oss vid den här gången även om jag tycker att det är förfärligt opassande.
Vi kan nog dra slutsatsen att listan hade sett annorlunda ut om den hade gjorts för 50 år sedan, då det begav sig, och att Evert Taube alltid är populär.

Vi på stofilbloggen har ju våra egna favoriter och är naturligtvis intresserade av vad Ni läsare tycker. En, något mindre, opinionsundersökning i ämnet finner Ni under bilden på Karl Gerhard.
Gör er röst hörd för sjömans-visans skull!


Och såhär ser listan ut. Antalet röster inom parentes.
1. Eldarevalsen (56)
2. Möte i monsun (53)
3. Briggen Blue Bird (32)
4. Gamla Nordsjön (32)
5. Jungman Jansson (24)
6. Balladen om Gustaf Blom från Borås (17)
7. Flickan i Havanna (15)
8. Så länge skutan kan gå (11)
9. Han hade seglat för om masten (10)
10. Maria Maruschka (10)
11. Drunken Sailor (10)
12. Samboronbon/Fritiof och Carmencita (8)
13. En sjöman älskar havets våg (8)
14. Sjömansjul på Hawaii (7)
15. Flicka från Backafall (7)
16. Seemann (6)
17. Till havs (5)
18. Ålefeskarns vals (4)
19. Vem kan segla förutan vind (4)
20. Sailing (4)

Möte mellan mästare!

Råkade till min lycka snubbla över ett radioinslag från 1960 där Evert Taube och Karl Gerhard pratar gamla minnen med varandra. Bertil Perrolf, som ni lite äldre läsare minns från Skivor till kaffet, öppnar inslaget med att berätta hur glad han är över att detta möte kommit till stånd.


Och visst är det två giganter som samtalar! Det är helt underbart att höra hur Evert Taube, med sitt enorma ego, tvingar Karl Gerhard att läsa högt om honom ur Gerhards självbiografi Katt bland hermeliner. Mycket nöje!

Länk här.