I sin läsvärda bok Katt bland hermeliner skriver Karl Gerhard om sin bekantskap med Ernst Rolf. Han ger en målande och färgstark beskrivning av Rolfs personlighet och deras relation till varandra. Om hur Rolf ena dagen med stora famnen ringer till Karl Gerhard och med hurtig röst utbrister:
”Jag har en strålande melodi, passar dej utmärkt, mej passar den inte. Ta den, skriv på den, sjung den!”
För att ett par dagar innan premiär skicka bud med notarius publicus med förbud för Karl Gerhard att framföra sången.
1920 blev Karl Gerhard engagerad hos Rolf under några försetällningar i Göteborg. Karl Gerhards uppgift var att erätta Rolf som hade drabbats av halsbesvär. Vid den här tiden hade Karl Gerhard inte fått sitt stora genombrott och eftersom publiken ville se Ernst Rolf var salongen aldrig mer än halvfull trots att Karl Gerhard enligt egen utsago ”gjorde lycka.” Han besökte dagligen sin direktör på hans sjukrum och försökte så skonsamt som möjligt meddela honom det dåliga resultatet. ”Han är ju sjuk och borde inte få humöret nedsatt av dåliga nyheter” tänkte Gerhard. Men där misstog han sig. ”De dåliga nyheterna var den bästa medicin sjuklingen kunde få.” skriver han. ”Han riktigt strålade av hälsa, när han fick höra att jag inte drog folk … Han blev så upplivad, att han kostade på sig de mest generösa omdömen om mig som artist, människa och vän.”
Karl Gerhard, som ännu inte ”inmängts med kulissernas gift” blev mycket förvånad ty han hade inte lärt sig, ”att det för en scenartist inte räcker med att själv ha framgång, det skall helst samtidigt gå åt helsike för hans konkurrenter. Då är succén fullständig.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar