Veckans sjömansvisa #2

Bland bruna bönor på Jamaica
av Gösta Jonsson (1905-1984)

När upphovsmannen skrev denna text så måste han ha haft huvudet fullt av bilder från exotiska platser som han aldrig besökt. Sången handlar om en sjöman som, som ensam skandinav, hamnar på Jamaica och där träffar han den vackra Lulu.
Redan där börjar missuppfattningarna, när textförfattaren skriver att Lulu dansade hula hula iförd en bastkjol. Nog måste det ha varit Hawaii han hade i tankarna? Sedan krånglar det till sig ytterligare när Lulu spelar på balalajka. Kanske var hon invandrad ryss? Eller så är det bara svårt att rimma på Jamaica?

Hur som helst så förälskar sig vår sjöman naturligtvis i Lulu.

"Hennes blick var ungefär som en vulkan,
Hon var het och vild precis som en orkan."

Vilken sjöman kan motstå det? Inte vår sjöman i alla fall, trots att han har en vän hemma i Grebbestad. Dessa sjömän var allt ena svekfulla stycken.

"Så jag glömde lilla vännen som jag har i Grebbestad,
för Lulu ja det var bönan med choklad".

Jag undrar om det är en blinkning till Ernst Rolfs "Det är grabben med choklad i" eller om man helt enkelt syftar till chokladbönor. Textförfattaren måste ha varit bra belåten när han kläckte den ordvitsen, som ju även återfinns i titeln. Bland bruna bönor, ja, vad ska man säga?
Piken är tydlig men oskyldig. Snarare en fascination över de mörka skönheter som skiljer sig så från de blondiner som finns i Skandinavien. Dessutom är ju bruna bönor bland det svenskaste man kan tänka sig.

Vidare avslöjar vår sjöman att det förekom språklektioner på Jamaica.

"Hon lärde sig av mig att säga käckt: Jag älskar dig,
och som tack hon lärt mig säga: I love you".

Men tillslut så tar de ljuva tiderna slut och sjömannen måste segla hem till Tjörn, och han får kanske finna sig i att hans kära Jamaicanska kommer att uppvakta andra sjömän. Men som minne fick han dock med sig något av Lulu.

"När en dag för sista gången jag tar törn,
och jag mönstrar av och kommer hem till Tjörn,
Ska jag visa ett porträtt, av Lulu som hon mig gett,
och det står antecknat i dess ena hörn;

Det var bland bruna bönor på Jamaica,
som jag träffade porträttets original,
och du ser nog ganska snart att det är sällsynt underbart,
för hon har ju bara bastkjol och en sjal.

Hon spelar kanske nu på balalajka,
för en annan sjöman som går samma trad,
och han sitter i beundran nedanför hennes estrad,
för Lulu ja, det var bönan med choklad."