Veckans sjömansvisa #3

Albertina
text och musik: Evert Taube

Denna visa börjar med själva båtens födelse.

"Det byggdes ett skepp uti Norden,
Alberina så var det skeppets namn, pumpaläns"

Som texten förtäljer så är det ett väldigt tjusigt skepp, för det är nämligen målat i rött och gredelint. Kan ni se det framför er?
Detta vackra skepp sjösätts, men där går det inte så bra. Kanske var kaptenen för ivrig med att sega ut sitt vackra skepp, eller så hade de bara otur. Hur som helst:

"Den skutan har alla redan strandat,
hon har strandat mellan bränningar och skär, pumpaläns,
Hon är strandat må så vara, hon har strandat ingen fara,
hon har strandat mellan bränningar och skär, pumpaläns".

Rätt klantigt att bete sig så med en alldeles ny båt kan man tycka, men nu ska ni inte vara oroliga. Evert försäkrar oss ju att det är "ingen fara".
Trots detta så står det en flicka på stranden och gråter för lilla vännen sin. Huruvida hon gråter för att han ska segla sin väg eller för att det är pinsamt att han lyckats stranda på en gång förtäljer icke historien.

I vilket fall så är man rätt snabb med att bärga båten.

"Men nu så är Albertina bärgad,
hon är bärgad mellan bränningar och skär, pumpaläns,
hon är bärgad må så vara, hon är bärgad ingen fara,
hon är bärgad mellan bränningar och skär, pumpaläns."

Missförså mig rätt. Jag tycker väldigt mycket om den här sjömansvisan och den är ju en klassiker, men det måste vara en av de sämsta texterna någonsin!
Hon byggs, målas, strandar, bärgas och hela tiden är det "ingen fara". Bygger denna text på en sann historia månne? Någon som vet?
I vilket fall så är det en trallvänlig sång och den kanske inte behöver varken analyseras eller förklaras. Evert visste nog vad han skev om.
Må så vara.

Mosebacke Monarki -håll dig för skratt om du kan.

Känner du Helmer Bryd, Rigmor Mortis och Hektor Sektor? Om du gör det är du sannorlikt invånare i det minimala republiken Mosebacke monarki. Låt inte namnet lura dig. Trots att det kallas monarki så är det en republik med monarkiska inslag. Till exempel så hade man en kung. Kung Sune som tidigare var verkmästare vid AB Plastsaker och son.

Låter det förvirrande? Ingen fara, jag ska förklara.
Underbara Mosebacke Monarki är ju ett radioprogram startat av Hasse och Tage. Det kan ses som en radioverition av Grönköpings veckoblad. Man började med att ropa ut kvarteren runt mosebacke till en egen republik, som ett sverige i miniatyrformat. Sedan befolkade man landet med diverse personligheter. Varje land med självaktning behöver ju till exempel en ingenjör. Han fick heta Sven Gardin. Sedan behöver man ju en konstnär som fick namnet Salvador Dahlberg, en regissör och skådespelare som heter Nisse Pärlemo, en pastor som heter Astor Flanell, en boxare vid namn Melvin "Bobo" Slacke, en rektor lektor Hektor Sektor, nyhetsuppläsaren Manne Drevert, bankdirektör Englund - direktör i Bank of Englund, en sjuksköterska som logiskt nog heter Rigmor Mortis och, märkligt nog, en statsminister vid namn Linnea Grind. Runt dessa figurer byggdes sketcher och sånger upp.
I början var det Stig Grybe, Ulla-Carin Rydén och Birgitta Andersson med flera som medverkade.
Senare tillkom även Hans Furuhagen, Carl-Uno Sjöholm,Olle Phalin och Moltas Eriksson. Bakom pianot satt Helmer Bryd som var alias för Gunnar Svensson. Han ledde världens enda femmanna-kvartett: His eminent five quartett. De spelade allt som oftast på Mosebackes "Hilmers konditori". Ni vet, kondiset som gjorde egen konjak genom att kondensera luften därinne.

Innehållet i programmet behandlade ofta rykande aktuella händelser och inte sällan satir över vårt samhälle och kängor till våra grannländer. Norge fick ju sin släng av sleven i och med sången "Moltas Erikssons Norge-visa".

"Norge, Norge, är ett ruttet land
Norge, Norge, ett jävla rövarband".

Låter det bekant?

Första sändningen ägde rum den 6 oktober 1958 och runt 1967 blev Mosebacke Monarki även ett tv-program. Sändningarna pågick i omgångar ända till 1983.
Mycket finns att säga om denna underbara epok. Faktiskt så mycket att jag ska be om att få återkomma i ämnet, och jag finner något sätt att sammanfatta dessa genialiska påhitt.
Kanske går det, kanske inte. Jag citerar kung Sunes valspråk:

"Går det, så går det."

Dahlquistarna tog hem det!

Förra veckans opinionsundersökning om vilken den bästa sjömansvisan är är nu avslutad och här är resultatet! Både första och andraplatsen kammade Lasse Dahlquist hem medan Waldemar Dahlquist trängs på bronsplats med sin kompanjon Fred Winter.

Lasse Dahlquists genombrottslåt Jolly Bob från Aberdeen och den übergöteborgska Oh boy, oh boy, oh boy fick 40 % var av rösterna och resterande 20 % gick till Axel Öman; denna synnerligt falske blaj.

Att Lasse Dahlquist skrev fantastiska texter råder det väl inga tvivel om. Huruvida hans efternamne Waldemar håller samma höga kvalitet vad gäller diktandet vill jag låta vara osagt. Men han är en hejare på att rimma på ordet ”kavaj”! Följande radda med ord är alla hämtade från Axel Öman:

Kavaj, svaj, maj, malaj, kaj, äppelpaj, Shanghaj, blaj, haj och Paraguay!

Bra jobbat, Waldemar och grattis till tredjeplatsen!

Kai Gullmar - en schlagerdrottning.

Kvinnor är som bekant ganska underrepresenterade som schlagerkompositörer, men en av våra allra största är faktiskt Kai Gullmar, från början Gurli Maria Bergström, även kallad Gullan.

Gullan föddes den 2a april 1905 i Sundsvall men flyttade, efter mycken övertalning till sina föräldrar, till Stockholm. Hon var då 23 år gammal och hade redan gjort ett försök som revyartist för Ernst Rolf, men blev av sina föräldrar, efter att de sett en smygpremiär av revyn, förbjuden att syssla med något sådant. "Taskspeleribranchen" som hennes far kallade det, var ingen tänkbar framtid för Gullan om hon överhuvudtaget skulle få lov att flytta till Stockholm.

Hon fick då plats bakom disken i en musikaffär som, för att locka kunder, hade högtalare ut mot gatan och spelade gammofonskivor. En dag roade sig Gullan med att själv sjunga till en inspelning av I love you so much". Vem råkar gå förbi, om inte operadirigenten Nils Grevellius! Han stannar och lyssnar och finner den lite raspiga rösten förtjusande. Han går in i butiken och frågar vem vokalisten var, och Gullan kunde inte annat än medge att det var hon som sjungit.
Grevellius blir förtjust och erbjuder henne på stående fot att göra en grammofoninspelning.
Hennes debutskiva sjöngs in den 14e februari 1931 och märket på skivan var husbondens röst.

Gullan bytte i den vevan namn till Kai Gullmar som ansågs vara ett klatchigare artistnamn och gjorde många fler inspelningar, men hennes största talang var att själv komponera musik.
Den tidens populäraste artister framförde hennes melodier: Sven-Olof Sandberg, Ulla Billquist, Alice Babs, Sigurd Wallén, Edvard Persson, Nils Poppe, Karin Juel, Zarah Leander, Harry Brandelius, Åke Grönberg, Sickan Carlsson, Britta Borg och många fler.
Kai har skrivit melodier som "Swing it, magistern", "Jag har en liten melodi" och "Med dig i mina armar". Sångerna var glada och fulla av kärlek och sågs av de flesta som en viktig glädjespridare under en svår tid.
Kai Gullmar dog den 25 mars 1982 och lades till sista vilan på sin födelsedag den 2a april samma år.

Sjömansvisans 20-i-topp

Alla har vi våra egna favoriter bland sjömansvisorna, men 1998 så tyckte HKF, (Sjömansservice, Sjöfartsverket) att det var dags att fråga sjömännen själva vilka de ansåg vara de bästa sjömansvisorna. 185 aktivt seglande sjömän tillfrågades och en topp-lista blev till. Ett hundratal kända och okända låtar listades.
Resultatet talade sitt tydliga språk. 8 av de 20 visorna var skrivna av Evert Taube, som, uppenbarligen, var storfavorit i sjömanskretsar. Han lyckades knipa både första och andra-platsen.

Några överraskningar finner man också. Till exempel att låt nummer 5, Jungman Jansson av Dan Andersson på 5e plats, och Maria Maruschka av Ture Nerman som hamnade på 9e plats, blev så populära bevisar att nog kunde sjömän adoptera visor även om de inte var skrivna av riktiga sjömän. Detta har vi ju varit inne på tidigare på stofilbloggen.

Några av låtarna kan man nog ifrågasätta om de överhuvudtaget skulle kunna räknas till sjömansvisorna. Är det en sjömansvisa bara för att orden "segla" och "skuta" förekommer, som i "Vem kan segla förutan vind?" som hamnade på 19e plats eller "Så läge skutan kan gå" på 8e plats. Personligen tycker jag inte det, men det får lov att passera.
Att sedan "Sailing" kvalade in på listan över sjömansvisor (på 20e plats) behöver vi kanske inte fästa oss vid den här gången även om jag tycker att det är förfärligt opassande.
Vi kan nog dra slutsatsen att listan hade sett annorlunda ut om den hade gjorts för 50 år sedan, då det begav sig, och att Evert Taube alltid är populär.

Vi på stofilbloggen har ju våra egna favoriter och är naturligtvis intresserade av vad Ni läsare tycker. En, något mindre, opinionsundersökning i ämnet finner Ni under bilden på Karl Gerhard.
Gör er röst hörd för sjömans-visans skull!


Och såhär ser listan ut. Antalet röster inom parentes.
1. Eldarevalsen (56)
2. Möte i monsun (53)
3. Briggen Blue Bird (32)
4. Gamla Nordsjön (32)
5. Jungman Jansson (24)
6. Balladen om Gustaf Blom från Borås (17)
7. Flickan i Havanna (15)
8. Så länge skutan kan gå (11)
9. Han hade seglat för om masten (10)
10. Maria Maruschka (10)
11. Drunken Sailor (10)
12. Samboronbon/Fritiof och Carmencita (8)
13. En sjöman älskar havets våg (8)
14. Sjömansjul på Hawaii (7)
15. Flicka från Backafall (7)
16. Seemann (6)
17. Till havs (5)
18. Ålefeskarns vals (4)
19. Vem kan segla förutan vind (4)
20. Sailing (4)

Möte mellan mästare!

Råkade till min lycka snubbla över ett radioinslag från 1960 där Evert Taube och Karl Gerhard pratar gamla minnen med varandra. Bertil Perrolf, som ni lite äldre läsare minns från Skivor till kaffet, öppnar inslaget med att berätta hur glad han är över att detta möte kommit till stånd.


Och visst är det två giganter som samtalar! Det är helt underbart att höra hur Evert Taube, med sitt enorma ego, tvingar Karl Gerhard att läsa högt om honom ur Gerhards självbiografi Katt bland hermeliner. Mycket nöje!

Länk här.

Opinionsundersökning #2

Vår första opinionsundersökning är nu avslutad. Frågan var vem som egentligen var den största charmören av Ernst Rolf, Karl Gerhard och Zarah Leander.

Resultatet är entydigt och statistiskt säkerställt. Karl Gerhard är charmknutten nummer ett i vår trio! Han tog hem segern med hela 58 % av rösterna. Ernst Rolf blev tvåa med 25 % och tätt där efter placerade sig Zarah Leander med 16 %.

En ny opinionsundersökning ligger redan uppe, så varsågod att göra din röst hörd!

Grattis Kalle!!!

Veckans Ernst Rolf #2

”Alla har vi våra slängar, lycka hänger inte bara på pengar”, sjöng Ernst Rolf, men valuta för pengarna är något annat.

Redan som tolvåring drog ”direktör” Rolf ihop barnen i Norslund (i Falun) för att starta en cirkus. På rasterna i Falu läroverk, där de flesta av pojkarna gick, träffades den blivande cirkusgruppen och planerade föreställningen. Man övade visor, frivolter, munspel, handgång, och trapetskonstnären började bli en fena på att hänga i knävecken. Ett cirkustält slängde man ihop av filtar och potatissäckar och slutligen var det dags för den stora galapremiären! Entréavgiften sattes till två öre och publiken strömmade artigt till.

Tyvärr visade det sig, när det väl kom till kritan, att alla inte hade samma nerver som den unge cirkusdirektören. Hälften av ensemblen drabbades av rampfeber och vägrade delta. Tältet var fullt. Publiken hade betalt. Vad göra?

Självfallet stod direktören inte rådlös. Medan föreställningen, kraftigt förkortad, genomfördes sprang kassören, på Ernsts order, ner till lanthandeln och köpte havregryn för alltihopa. Efter premiären stod så Rolf utanför tältet och delade ut en handfull havregryn till var och en, som kompensation för de ”oförutsedda omständigheter som direktionen inte kunde råda över...”

Vad de övriga i ensemblen, som faktiskt uppträdde, tyckte om att gaget uteblev förtäljer inte historien.

Veckans sjömansvisa #2

Bland bruna bönor på Jamaica
av Gösta Jonsson (1905-1984)

När upphovsmannen skrev denna text så måste han ha haft huvudet fullt av bilder från exotiska platser som han aldrig besökt. Sången handlar om en sjöman som, som ensam skandinav, hamnar på Jamaica och där träffar han den vackra Lulu.
Redan där börjar missuppfattningarna, när textförfattaren skriver att Lulu dansade hula hula iförd en bastkjol. Nog måste det ha varit Hawaii han hade i tankarna? Sedan krånglar det till sig ytterligare när Lulu spelar på balalajka. Kanske var hon invandrad ryss? Eller så är det bara svårt att rimma på Jamaica?

Hur som helst så förälskar sig vår sjöman naturligtvis i Lulu.

"Hennes blick var ungefär som en vulkan,
Hon var het och vild precis som en orkan."

Vilken sjöman kan motstå det? Inte vår sjöman i alla fall, trots att han har en vän hemma i Grebbestad. Dessa sjömän var allt ena svekfulla stycken.

"Så jag glömde lilla vännen som jag har i Grebbestad,
för Lulu ja det var bönan med choklad".

Jag undrar om det är en blinkning till Ernst Rolfs "Det är grabben med choklad i" eller om man helt enkelt syftar till chokladbönor. Textförfattaren måste ha varit bra belåten när han kläckte den ordvitsen, som ju även återfinns i titeln. Bland bruna bönor, ja, vad ska man säga?
Piken är tydlig men oskyldig. Snarare en fascination över de mörka skönheter som skiljer sig så från de blondiner som finns i Skandinavien. Dessutom är ju bruna bönor bland det svenskaste man kan tänka sig.

Vidare avslöjar vår sjöman att det förekom språklektioner på Jamaica.

"Hon lärde sig av mig att säga käckt: Jag älskar dig,
och som tack hon lärt mig säga: I love you".

Men tillslut så tar de ljuva tiderna slut och sjömannen måste segla hem till Tjörn, och han får kanske finna sig i att hans kära Jamaicanska kommer att uppvakta andra sjömän. Men som minne fick han dock med sig något av Lulu.

"När en dag för sista gången jag tar törn,
och jag mönstrar av och kommer hem till Tjörn,
Ska jag visa ett porträtt, av Lulu som hon mig gett,
och det står antecknat i dess ena hörn;

Det var bland bruna bönor på Jamaica,
som jag träffade porträttets original,
och du ser nog ganska snart att det är sällsynt underbart,
för hon har ju bara bastkjol och en sjal.

Hon spelar kanske nu på balalajka,
för en annan sjöman som går samma trad,
och han sitter i beundran nedanför hennes estrad,
för Lulu ja, det var bönan med choklad."

Opinionsundersökning!

Efter några dagar av tandvärksrelaterad bloggtorka från min sida känns det nu skönt att vara tillbaka på stofilbloggen.

En nyhet på sidan är att vi hädanefter kommer att ha en opinionsundersökning varje vecka och de vi frågar är naturligtvis er, kära läsare. Frågan och svarsalternativen hittar du till höger under bilden på Karl Gerhard.

Har du själv förslag på vilken veckans fråga bör vara så är det bara att skriva en kommentar om det så ska vi göra vårt bästa för att vara dig till lags!

Veckans sjömansvisa #1

Sjömansvisor är svåra att motstå och visst vill man ge sig ut på de sju haven när de käcke sjömännen sjunger av hjärtans lust. Man ser dem framför sig; klamrandes sig fast vid masten under en svår storm, dansandes med mörkögda skönheter på Hawaii eller ståendes vid relingen med mössan käckt på svaj. Ja, man skulle nog varit där.
Under denna rubrik kommer vi att ta upp sjömansvisor som vi tycker är särdeles intressanta.

Denna veckas visa heter Jungman Jansson och är skriven av Dan Andersson.
Hela texten till denna visa finner du här.

Vanligt bland sjömansvisor är ju att även om de från början inte var skrivna av sjömän själva, så kunde de med tiden bli "adopterade" av sjömännen.
Dan Anderssons visa "Jungman Jansson" hör dit och det är en av mina egna personliga favoriter. Med sin fina, något sorgsna melodi så får den oss att på något vis förstå grubblerierna som kunde röra sig i en sjömans huvud.

Sången börjar med att Jungman Jansson ska mönstra på skeppet Constancia och segla iväg och uppmanas av sångaren att ta farväl av mor och sin käresta. "Constancia" hade faktiskt en verklig förebild. En blåmålad eka som låg i Väsman nedanför Brunnsvik med namnet målat direkt på stäven.

I andra versen sjunger han om en rädsla ,som många sjömän måste ha känt. Rädslan att deras käresta där hemma ska tröttna på att vänta och bedraga dem när de själva är så långt borta. Men sångaren uppmanar vår jungman att vara tapper.

"Och som morgonstjärnor blinka, säj, så bultar väl ditt hjärta,
vänd din näsa rätt mot stormen och sjung hej å hå! "

Man sjunger också om hur sjömän från Sverige kan hamna lite var som helst på sina seglatser på världens hav. Man kanske inte alls skulle återvända till Bohuslän, utan sluta sina dagar i Alabama, som Dan Andersson skrev.

"Kanske sitter du som gammal på en farm i Alabama,
medan åren siktas långsamt över tinningarna grå."

(Det bör tilläggas att denna text faktiskt är censurerad, eller i alla fall ändrad innan den publicerades. I ursprungsverisionen så gick denna rad: "kanske äger du som gammal en negress i Alabama". På inrådan av goda vänner så ändrade Dan Andersson texten. Tur det.)

Men kanske skulle vår sjöman Jansson inte komma tillbaka till sin Stina av helt andra anledningar. Hajarna i Söderhavet satte gärna tänderna i en svensk sjöman och man kunde ju faktiskt inte vara säker på att återvända i ett stycke. Döden är ju, Enligt Dan Andersson "hårdhänt med hederlig" och det får man väl hålla med om.

Eller, skulle han glömma sin käresta och istället ta en sup och bli full i en hamn långt borta i ett exotiskt land? (Även denna text ändrades innan publiceringen. Istället för att Jansson glömde sin Stina för en sup i Yokohama så tyckte Dan Andersson att det var ett fnask som fick honom att svika sin Stina. Klokt nog så ändrade han texten.)
Det var många prövningar som kunde få en sjöman att aldrig segla in i sin hemmahamn. Sådant kan hända fastän man inte menar det.
Som Dan Andersson avslutar sången:

"Det är slarvigt men mänskligt, så sjung hej å hå."

God kväll

Härmed kan vi informera om att stofilbloggens styrelse har haft sitt första sammanträde. Över en angenäm middag och ett utomordentligt vin av hög bouquet har vi bland andra punkter avverkat följande:

1. Hur har Stofilbloggens första vecka utformat sig? Jo, efter utomordentligt fint gensvar från Er läsare så har vi beslutat oss för att minst en ny notis ska finnas till Edert förfogande var och varannan dag.
2. Kvalitén. Kvalitén på nämnda notiser ser vi ingen anledning till att vare sig höja eller sänka. Ni behöver icke vara oroliga. Den höga nivån kommer alltjämt att vara konstant.
3. Kommer vi att ta in utomstående skribenter? Ja. Kanske.
4. Önskemål från våra ärade läsare. Är ni intresserade av att läsa om något specifikt ämne på denna sida, uppmanar vi er att meddela detta bland kommentarerna.

Stofilbloggens styrelse tackar för sig och hoppas att Ni alla fortsätter att besöka oss och finner samma glädje som vi i de texter vi skriver.

Upprörande roligt!

1935 inträffade någonting unikt i svensk nöjes- och rättshistoria. Två komiker dömdes till böter för att de varit för roliga.

De två stackarna var inga mindre än pilsnerfilmslegenden Thor Modéen och revyartisten John Wilhelm Hagberg. (Sistnämnde har faktiskt, precis som Karl Gerhard, varit stand in åt Ernst Rolf på 20-talet.) De olycksaliga lustigheterna inträffade på en juldagsmatiné där oturligt nog en man som kallar sig själv ”vän av ordning och konsekvens” befann sig i publiken. Det hade drullats i vattnet och grimaserats så vår ”vän av ordning” såg inget annat råd än att anmäla händelsen. Stockholmspolisen såg naturligtvis mycket allvarligt på det inträffade. En av poliserna hade dessutom själv uppmärksammat att affischerna såg på tok för roliga ut för att vara en juldagsmatiné.

De enda som Stockholmspolisen kunde hitta som var villiga att vittna var två stycken kollegor som varit på matinén privat. De skrev varsin rapport där nya uppgifter presenterades. Bland annat hade Thor Modéen burit ”en till munterhet väckande mössa” samt fällt en replik, som vittnet inte hade hört, men av publikreaktionerna att döma hade det rört sig om något verkligt roligt!

Trots att Hagberg och Modéen förklarat att de anmodat de medverkande att vara så allvarliga som möjligt kunde inte rätten bortse från att de brutit mot helgfriden, som åberopades enligt paragraf 13 i dåvarande ordningsstadgan. 75 kronor var i böter blev påföljden och de båda kunde stoltsera med att en domstol faktiskt slagit fast att de är mycket roliga!

"Ta en karl som kan tala!"

Den 6 April 1938 gör den unga nyhetsuppläsaren Astrid Kindstrand debut på Sveriges Radio. Med klar och tydlig stämma hov hon upp sin röst från TT´s nyhetsbyrå och berättade om det engelska kungahusets veckomöte, att den österrikiskt kronprinsen oskadd undsluppit en bilolycka, osv.
Varför var då detta så speciellt?
Jo, Astrid Kindstrand var Sveriges första kvinnliga nyhetsuppläsare. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Sveriges Radios växel blir fullkomligt nerringd av upprörda människor som kräver att få en karlröst i radion. Man använder ord som "barockt" om den nya rösten och någon hävdar att han får ont i magen av att höra det. En annan hotar med att sluta med licensen. Några av dessa klagomål finns faktiskt inspelade och kvar än idag. Telefonisten hos radiotjänst hade det inte lätt när hon fick ta emot klagomål från upprörda lyssnare. Jag ska be om att få citera några av de chauvinistiska rösterna.

"Här är en lyssnare som är så missbelåten. Har vi så förbaskat ont om hallå-män så ska jag be att få anmäla mig, för vi har verkligen tillräckligt med manliga som behöver tjäna lite pengar. Jag är mycket missbelåten. Det är alldeles onödigt."

"Det har kommit en kvinnoröst i dagsnyheterna. Det är det enda jag hör på och jag vill inte ha någon sådant! Då kommer jag att sluta med licensen!"

"Det passar inte att en kvinna prata om krig och sådant! Det är något ohyggligt att lyssna på! Vi är många här som inte vill lyssna!"

Och så vidare i samma stil.
Astrid Kindstrand gjorde sitt bästa för att hålla sig kvar på radion, men efter bara några månader så fick hon sluta sitt arbete.
Hon blev istället lärare i engelska vid Katrineholms högre allmänna läroverk. Förhoppningsvis var hennes elever mer tacksamma att tala till än Sveriges radiolyssnare.

Veckans Ernst Rolf #1

I sin läsvärda bok Katt bland hermeliner skriver Karl Gerhard om sin bekantskap med Ernst Rolf. Han ger en målande och färgstark beskrivning av Rolfs personlighet och deras relation till varandra. Om hur Rolf ena dagen med stora famnen ringer till Karl Gerhard och med hurtig röst utbrister:

”Jag har en strålande melodi, passar dej utmärkt, mej passar den inte. Ta den, skriv på den, sjung den!”

För att ett par dagar innan premiär skicka bud med notarius publicus med förbud för Karl Gerhard att framföra sången.

1920 blev Karl Gerhard engagerad hos Rolf under några försetällningar i Göteborg. Karl Gerhards uppgift var att erätta Rolf som hade drabbats av halsbesvär. Vid den här tiden hade Karl Gerhard inte fått sitt stora genombrott och eftersom publiken ville se Ernst Rolf var salongen aldrig mer än halvfull trots att Karl Gerhard enligt egen utsago ”gjorde lycka.” Han besökte dagligen sin direktör på hans sjukrum och försökte så skonsamt som möjligt meddela honom det dåliga resultatet. ”Han är ju sjuk och borde inte få humöret nedsatt av dåliga nyheter” tänkte Gerhard. Men där misstog han sig. ”De dåliga nyheterna var den bästa medicin sjuklingen kunde få.” skriver han. ”Han riktigt strålade av hälsa, när han fick höra att jag inte drog folk … Han blev så upplivad, att han kostade på sig de mest generösa omdömen om mig som artist, människa och vän.”

Karl Gerhard, som ännu inte ”inmängts med kulissernas gift” blev mycket förvånad ty han hade inte lärt sig, ”att det för en scenartist inte räcker med att själv ha framgång, det skall helst samtidigt gå åt helsike för hans konkurrenter. Då är succén fullständig.”

1900-talets största schlager?

År 1915 knåpade den tyske poeten Hans Leip ihop en kärleksdikt om ett möte under gatlyktan utanför kasernen. 1938 tonsattes den av Norbert Schultze. Sången fick namnet Lili Marleen och spelades in året efter av Lale Andersen och skulle bli en av världens mest inspelade och älskade melodier.

Försommaren 1941 ockuperade tyska trupper Jugoslavien och började sända militärradio från Belgrad. Av en tillfällighet fanns den då helt okända Lili Marleen i en bunt skivor på stationen. En bunt som en tysk löjntnant ska ha köpt under en permission i Wien. Skivan började rulla och blev snart så populär att den varje kväll användes som avslutning för dagens sändningar. Lyssna gärna på den här.

Radiosändningarna från Belgrad kunde höras av både tyska och allierade trupper runt östra Medelhavet och sången blev mycket populär på båda sidor. Visst är det märkligt att föreställa sig att tyskar och allierade ligger och lyssnar på, får tröst av, och älskar samma låt. Samtidigt. Varför strida när man kan spisa schlagers!

Joseph Goebbels tyckte dock att låten var alldeles för tramsig för tyskarnas moral och förbjöd den för att senare beordra Lale Andersen att spela in den på nytt fast i en mer marschaktig version för tyskt hemmabruk. (lyssna här)

Vid det här laget hade låten spritt sig och bland annat tyskfödde Marlene Dietrich, som efter 1939 var amerikansk medborgare, reste från 1943 runt och underhöll amerikanska trupper med att sjunga den på engelska. (Lili Marlene på engelska med Vera Lynn här.)

Sången har översatts till närmare 50 olika språk och en av de första utanför Tyskland att spela in den var vår egen Ewert Granholm som släppte den på skiva redan 1942. Det blev hans största framgång som skivartist. Sedan dess har den legat på topplistor med olika artister över hela världen. I Tyskland och Japan så sent som på 80-talet och visst håller den fortfarande!

Klar liksom en stjärna

vid kasernens dörr
lyste en lanterna,
den finns där nu som förr.
På trottoarens nötta sten
jag möter dej i lyktans sken
som förr, Lili Marleen,
som förr, Lili Marleen.

Ekivok text satte stopp för karriären.

Den sjungande charmören Lennart Hagvall är någon som i Sverige är sorgligt bortglömd, men det är faktiskt inte så konstigt. Förklaringen är en låttext vald med dåligt omdöme.
Lennart Hagvall föddes år 1913 och begav sig in i nöjesbranchen. Han blev revyartist i Göteborg, men har bara gjort en enda grammofoninspelning. År 1947 fick han ett erbjudande om att spela in en skiva med skivbolaget Odeon. Odeon ville dock först ge ut en skiva "på prov" för att testa hans genomslagskraft hos publiken och skivköparna. Han spelade in två nyskriva visor. Den ena var rumban "Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen". Hagvall hade otur med skivbolagets låtval. "Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen" ansågs vara så ekivok och osedlig att den blev döskallemärkt hos Sveriges radio. En skiva som var döskallemärkt var inte formellt förbjuden att spelas, men man ombads tänka efter både en och två gånger innan man lät något så syndigt spelas för radiolyssnarna (detta öde kunde även drabba låtar som ansågs vara för politiska eller som innehöll reklam). Således kom aldrig Hagvalls skiva att spelas för allmänheten och skivan såldes bara i ett fåtal exemplar. Hagvall blev bannlyst från radio och fick aldrig sitt skivkontrakt. Så kan det gå. Många år senare, 1977, så fick låten ett uppsving med Jerry K Gustavssons version, men det är en helt annan historia.
Nåväl, även om jag är helt emot censur i alla dess former så måste jag säga att även en luttrad 70-talist som jag höjer på ögonbrynen när jag hör Hagvall glatt tralla fram den ena aktiviteten oanständigare än den andra. Eller vad sägs om det här:

"Vi bytte fruar med varandra fram på kvällen,
Ty det är så hälsosamt och stärkande i fjällen.
Det finns väl inget annat ställe där moralen vågar stå
På en så angenäm och sjunkande nivå."

Byta fruar?! På 40-talet?! Inte så konstigt att moralens väktare var framme med döskallestämpeln. Följande exempel är också något som för tiden känns väldigt vågat:

"Det kändes jämt en pust
Av synd och last och lust
I varje vrå satt där ett par av skilda kön."

Par av skilda kön?! Jag säger då det!
Hur som helst så är det en svängig rumba som förtjänas att kommas ihåg. Hela texten till låten hittar Du här.

Obligationsmarschen

1940 behövde svenska staten pengar för att rusta upp försvaret. Det skulle lösas med vad som kom att kallas för Försvarslånet. Staten skulle låna pengar av svenska folket genom att svenskarna köpte obligationer. Försvarslånet var naturligtvis tvunget att marknadsföras på bästa sätt. Affischer trycktes förstås men det skulle också marknadsföras med musik via radio. Kompositören Lars-Erik Larsson och författaren Alf Henriksson anlitades och resultaten blev den smått fantastiska låten Vi ska tömma vår spargris eller Obligationsmarschen som den också kom att kallas. Den sjöngs in av Sven Olof Sandberg; mannen med silkesrösten.

Det som verkligen gör den här låten till något alldeles extra är texten (länk här) och de osannolika kasten mellan naturromantik och krigsindustri. Vad sägs om ”Här ligger slätten vid och stor, och vetet trivs och livet gror i sockerbetans frö” tätt följt av ”Kom och hjälp oss att gjuta kanoner. Du ska se att du kan och det går. Kom och hjälp oss att ladda patroner för en bråkdel av lönen du får!” Det är lite som att hälla bensin i vällingen, kan man tycka! Men allt sjungs till Lars-Eriks medryckande melodi och man kan inte annat än att bli på strålande humör av att höra den.

Lite mer kuriosa om den här låten är att den i Norge blev en populär frihetssång under titeln Norge i rødt, hvitt og blått med norsk text av Finn Bö. Även den texten är väldigt underhållande (Länk här. Vers 2 är min favorit) och den sjungs fortfarande av glada norrmän den 17 maj!

En låt väl värd att kolla upp för den som inte redan haft nöjet att stifta bekantskap med den!

Test: Hur stofil är Du?

Som vi vet så finns det en liten stofil inom oss alla, men ibland kan det vara svårt att veta hur mycket stofil man egentligen är. Var inte orolig. Men stofilbloggens utomordentliga test så får Du snart klarhet i saken.
Svara sanningsenligt på följande frågor och räkna sedan ihop Dina poäng.

1. På radio lyssnar Du på:
A. Melodikrysset, ring så spelar vi och svensktoppen.
B. Antiktoppen och svenska nöjen.
C. Vinyl 107

2. Du möblerar Ditt hem med:
A. Teakmöbler från 50-talet. Endast original, tack.
B. Chesterfield-fåtöljer och tunga ek-bord.
C. Allmogemöbler och Järvsö-skåp.

3. Vilken är den äldsta skiva Du äger?
A. Varning för barn med Magnus och Brasse.
B. Upp över mina öron med Orup.
C. En knastrig stenkaka med Ernst Rolf.

4. På tv ser Du helst på:
A. Jag missar aldrig Aktuellt och Rapport.
B. Antikrundan med anteckningsblocket i högsta hugg.
C. Televisionen är bara en fluga som snart kommer att vara glömd.

5. Söndagen tillbringar Du med att:
A. Sova länge och sedan gå och se senaste David Lynch-filmen.
B. Gå på sjöfartsmuseet och promenera på Djurgården.
C. Ha kafferep med dina kamrater.

6. Vem var Tutta Rolf?
A. En dragqueen från 50-talet.
B. En revyartist från 20-talet.
C. En porrstjärna från 70-talet.

7. I Din kaffekopp finner man:
A. Gevalias bryggkaffe.
B. Kokkaffe med en sockerbit.
C. En enkel espresso.

8. Din favoritfilm är:
A. Singing in the rain.
B. Sjunde inseglet.
C. Världarnas krig - originalet alltså.

9. När Du röker så röker du:
A. Galouises
B. Cigariller
C. Pipa

10. När Du svarar i telefon säger du:
A. Ditt för och efternamn.
B. Ditt telefonnummer - långsamt och tydligt
C. Goddagens!


Nu när Du har antecknat Dina svar så är det dags att räkna ihop poängen enligt följande lista:

1. A-2 B-3 C-1
2. A-1 B-2 C-3
3. A-2 B-1 C-3
4. A-1 B-2 C-3
5. A-1 B-2 C-3
6. A-2 B-3 C-1
7. A-2 B-3 C-1
8. A-2 B-3 C-1
9. A-1 B-2 C-3
10. A-1 B-3 C-2

Och här ser Du Ditt resultat.

10-16 poäng
Du är inte den mest stofila som kommer att besöka den här bloggen, men det ska Du inte vara ledsen för. Om du läser våra inlägg noga, går över till kokkaffe och införskaffar en vevgrammofon så kan du göra om testet om några månader och få ett mycket förnämligare resultat.

17- 24 poäng
Du är på god väg, men låter inte stofiliteten påverka ditt liv alltför mycket. Ok, du använder förkortningar i sms, putsar inte skorna varje dag och tycker att ny musik från 60-talet kan vara riktigt svängig, men det behöver inte vara enbart av ondo. Du hör ändå hemma på den här bloggen och vet mycket väl vad vi talar om när vi nämner Kardemumma, Zarah och Marlene.

25- 30 poäng
Grattis! Du är en stofil, i själ och hjärta. Vad mer kan man säga? Du äger förmodligen en stor samling stenkakor, en sjömansklänning i original och rister blodtörn när Du äter kräftor. Du har förmodligen mycket kunskap om slika ämnen och om Du vill dela med dig av dina skatter så hör gärna av Dig till denna bloggs stofila moderatorer.

Schlagerkavalkad

Det är en stor ära att få vara en av skribenterna på denna förnämliga nystartade blogg. Mitt intresse för svensk musik från början av förra seklet tog sin start när jag 1999 gick till biblioteket och lånade skiva nummer 2 ur den fantastiska skivserien Schlagerkavalkaden. Underrubriken på skivan var ”Beredskapstid.” (Det är ett hett tips till intresserade att kolla upp Schlagerkavalkaden och andra skivor utgivna på skivbolaget Refräng. Länk finns här.) På den skivan finns allt från tramsiga God natt Sergant med Elof Ahrle till tunga Hästen från Troja med Karl Gerhard. Alla låtar är skrivna under den svenska beredskapstiden och de är tillsammans ett fantastiskt dokument från den tiden.

Jag kommer inom kort här på stofilbloggen att fördjupa mig lite i några av låtarna som finns med på skivan. Flera av dem har nämligen en förvånansvärt intressant historia bakom sig.

Medborgare!

Välkommen till den förnämliga nya Stofil-bloggen. Fräsch som nymanglat linne ska den sprida kunskapens ljus över våra stofila förfäder och mödrar.
Här kommer man att kunna få svar på frågor som: Vad hände egentligen med Ernst Rolf? Vad handlar Lili Marlene om? Vem använde egentligen Stetsonhatt till vardags? Och sist men inte minst; vad kännetecknar en äkta, nutida stofil?
Tålamod, mina vänner. Alla dessa frågor kommer att besvaras och mer därtill.
Tills dess önskar jag Er alla, mycket nöje.