”Alla har vi våra slängar, lycka hänger inte bara på pengar”, sjöng Ernst Rolf, men valuta för pengarna är något annat.
Redan som tolvåring drog ”direktör” Rolf ihop barnen i Norslund (i Falun) för att starta en cirkus. På rasterna i Falu läroverk, där de flesta av pojkarna gick, träffades den blivande cirkusgruppen och planerade föreställningen. Man övade visor, frivolter, munspel, handgång, och trapetskonstnären började bli en fena på att hänga i knävecken. Ett cirkustält slängde man ihop av filtar och potatissäckar och slutligen var det dags för den stora galapremiären! Entréavgiften sattes till två öre och publiken strömmade artigt till.
Tyvärr visade det sig, när det väl kom till kritan, att alla inte hade samma nerver som den unge cirkusdirektören. Hälften av ensemblen drabbades av rampfeber och vägrade delta. Tältet var fullt. Publiken hade betalt. Vad göra?
Självfallet stod direktören inte rådlös. Medan föreställningen, kraftigt förkortad, genomfördes sprang kassören, på Ernsts order, ner till lanthandeln och köpte havregryn för alltihopa. Efter premiären stod så Rolf utanför tältet och delade ut en handfull havregryn till var och en, som kompensation för de ”oförutsedda omständigheter som direktionen inte kunde råda över...”
Vad de övriga i ensemblen, som faktiskt uppträdde, tyckte om att gaget uteblev förtäljer inte historien.
1 kommentar:
Trevlig blogg! Jag åker omkring inom storstockholmsområdet och berättar om Ernst Rolfs liv och leder allsång med hans sånger,
vilket uppskattas mycket.
Roligt att ni tar upp äldre artister, som fallit i glömska. Ungdomar behöver få lite information om gamla tiders artister
karlaxelbjornberg@hotmail.com
Skicka en kommentar